Sarah

Den här veckan har jag tappat fotfästet lite. Jag gick vilse på vägen mot mina mål och jag visste inte hur jag skulle hitta tillbaka. Jag skrev till mina coacher om mina mål och får många kloka frågor tillbaka. Är målen fyllda med glädje, och hur kommer resan dit att se ut? Kommer jag att göra det som krävs eller kommer vägen bara o få mig o må sämre? I fredags var jag även iväg till kuratorn på hälsocentralen igen. Senast jag var dit var nog i april-maj förra året. En timme var avsatt för mig och vi var klara på 35 minuter. Jag älskar att jag har blivit så bra på att rida ut mina stormar, att hitta orsakerna som gör att jag mår dåligt och kunna ändra riktning så att jag mår bättre igen. Jag sa att det är svårt att sätta högre krav och mål på mig själv för jag får panik och tänker att jag ska misslyckas, det handlar om sättet jag ser på mig själv. Jag ser mig som en tjock och lat människa för det har jag tidigare i mina år fått berättat för mig att jag är. Sen blev det en självuppfyllande profetia. Jag har även sett mig som en periodare när det kommer till träning men de senaste åren har jag blivit bättre på att inte tappa träningen. Nu ska jag beskriva vem jag är; Jag är en stark tjej, inifrån och ut, en kvinna som står upp för mig själv och det jag tror på. Jag är en person som tränar 2-4 gånger per vecka och som vardagsmotionerar en del. Jag har identifierat mina starka och svaga sidor och jobbar på att förbättra dem. Det som skrämmer mig nu är att jag tillåter mig att drömma mer, drömmar som jag faktiskt kan uppfylla om jag vill och det är så jädra häftigt! Vem är du som läser denna blogg? Kram!