Sarah

2015 har utan tvekan varit mitt år.

 

Det började lite skumpigt och ryckigt men jag gjorde det bästa med det jag hade.

 

Det här året har varit mitt starkaste, både fysiskt och psykiskt.

 

Några svackor såklart men inte så djupa och långvariga.

 

När jag ser tillbaka på det här året så blir jag väldigt stolt över mig själv. Över valen som jag har gjort, och sånt som jag har valt bort. Jag har blivit väldigt mycket bättre på att känna efter vad det är som får mig att må bra och fortsätta på det spåret. Jag har blivit mer trygg och säker i mig själv. Jag litar på att valen jag gör kommer att stärka mig. Jag har hittat en efterlängtad balans i livet, ibland tappar jag bort den och då stannar jag upp och funderar på vad som har förändrats.

 

Några härliga saker som har hänt i år;

 

Jag lyssnar mer på mig själv

 

Jag lägger max 2 minuter på en dag att fundera på hur ser jag ser ut och det är fantastiskt skönt!

 

Utan att ha tränat särskilt mycket på det så drar jag nästan min kroppsvikt i marklyft!

 

Jag jobbat vidare mot chinsen och det känns så bra!

 

Jag har tagit tag i mina läckageproblem och märker en ofantligt stor skillnad!

 

Jag har en helt annan kontakt med min rygg än när året började.

 

Jag har tagit hand om min kropp med en hel del massage och kiropraktorbehandlingar.

 

Jag är nästinintill ångestfri.

 

Jag är stark och lycklig och har hittat en hållbar vardag med träning 3-4 gånger per vecka.

 

Jag har sprungit 2 stycken 5 km lopp och sprang även mitt livs första mil i New York!

 

Jag ska hålla mitt inkörda spår under nästa år och det pirrar i magen på vad jag kan åstadkomma med min vilja och min kraft, ingenting är omöjligt!

Idag har jag haft ett långt och djupt samtal med min äldsta syster. Vi kan nog ha pratat i 40-50 minuter, lite längre än vad vi brukar.

 

Hon frågade mig om jag lider mycket av ångest? Nej, sa jag direkt. Förut så led jag av det väldigt mycket, en enormt stor del upptogs av tankar på vad jag skulle äta och hur det skulle få mig att må. Mycket av min ångest har varit matrelaterat.

 

Det är nog en grund för att jag har haft svårt för att uttrycka känslor, vilket för många utifrån kanske är konstigt med tanke på att jag är ganska utåtriktad och det märks ganska väl på vilket humör jag är på. Men att säga precis sådär som det känns längst in, nej tack, det har ofta varit alldeles för jobbigt så jag har försökt att döva smärtorna med maten eller godis istället och det funkar inte bra. Jag tränar fortfarande på att sätta fingret precis på ömma punkter och att faktiskt formulera precis hur det känns. Skitjobbigt men väldigt lärorikt.

 

Det känns väldigt konstigt att för ungefär 1 år sen, 365 dagar, så var mitt liv så ångestfyllt. Val som skulle göras, mat som skulle ätas eller inte ätas. Nu gör jag ett snabbt och enkelt val med hjälp av en mycket enkel fråga: Får jag ångest och mår dåligt om jag äter det här? Ibland är faktiskt svaret ja, och då låter jag bli att äta det. Det kostar för mycket och jag trycker ner mig själv alldeles för hårt efteråt och det är det aldrig värt. Då är det lättare att stå emot.

 

Jag tror att det var två eller tre år sen jag gav mig själv mitt livs bästa nyårslöfte och som jag lovar mig själv på nytt varje år;

 

Att vara snäll mot mig själv.

 

Ibland är det svårt och ibland är det plättlätt. Ibland behöver jag påminna mig själv om att vara snäll mot mig själv kan strida mot det jag faktiskt vill, men vissa dagar så får det blir det bättre valet, att vara snäll mot mig själv.