Jag lär mig fortfarande att prata snällt med och om mig.
Tidigare var jag snabb på att kritisera och klanka ner på mig själv men jag försöker att vara mer snäll.
T ex min mage. Min underbara, mjuka och fantastiska mage!
Den hanterar allt jag stoppar i den, ibland protesterar den och när den är tyst så vet jag att den är nöjd med vilken sorts mat som har stoppats i den i en bra mängd. Den är så mjuk och go trots att jag nästan aldrig smörjer in den. Den är fortfarande lite lite brun efter Rhodos-resan i oktober.
Det är lätt o ta den för given, men jag vet att om jag är snäll mot den, både med mina ord, tankar och handlingar så mår vi bättre tillsammans!
