Sarah

Just nu känner jag mig överväldigad av tacksamhet vilket känns ironiskt med tanke på situationen. När jag för ca 1 månad sen strävade efter balans i mitt liv så anade jag inte att döden skulle komma och utmana min strävan efter balans. Den där balansen har hjälpt mig i att höja min lägsta nivå. När jag mår dåligt så mår kag inte lika dåligt längre, jag sjunker inte lika djupt ner innan jag kan ta mig upp igen. Den här balansen har gjort det enkelt. Vågen har hamnat långt ner på prioriteringslistan och det jag vill har flyttat upp. Vad får mig att må bra? Vad vill jag? Vad behöver jag? Frågor som jag ställer mig ganska ofta just nu. Sen följer jag oftast svaret jag får upp, det resulterar bland annat i det här blogginlägget, jag vill skriva av mig någonstans där allt jag vill få fram kommer ut på rätt sätt och i rätt ordning och förhoppningsvis inspirera någon till att ställa sig själv samma frågor och ge sig sig ut och besvara frågorna! Jag är så glad och tacksam för mig själv, min kropp, min inre styrka och min stolthet för mig själv. Att jag är stark, att min kropp klarar att lyfta tungt, springa hyfsat, orka vardagen och allt som kan tänkas komma upp. Att allt inte handlar om vågen längre utan om livet, vad jag vill och hur jag mår. Att jag t ex de senaste två veckorna har tränat 4 gånger per vecka, för någon månad sen var det en stor mental tröskel för mig att träna mer än halva veckan. Imorgon är det tisdag och då kör jag den här veckans andra pass. Livet är värdefullt, precis som du själv och människorna som är en del av ditt liv och påverkar dig. Ta hand om dig själv och de runt omkring dig kommer att må bättre.