Prestationsprinsessor
Jag har aldrig sett mig själv som en prestationsprinsessa. Jag har aldrig behövt vinna eller komma först. I skolan så läste jag något några gånger så kom jag ihåg det mesta av det, hängde jag med på lektionerna så behövde jag nästan aldrig plugga inför ett prov. Skolan var på det viset lätt för mig. Och ja, jag grämer mig lite för att jag inte satsade lite lite mer så jag hade kunnat få ett högre betyg, eller ett godkänt i matte b till exempel.
Viljan i att prestera har jag mest märkt av i hemmet. Jag vill att det ska vara rent och snyggt, jag vill att alla som kommer hem till mig ska känna sig välkomna och tycka att jag bor fint. När vi får gäster så vill jag alltid laga en god trerätters där det ska vara dukat som jag lärde mig på hemkunskapen i åttonde klass. Tallriken ska stå en tumnagel in från bordskanten, knivens egg ska alltid vara vänd inåt mot tallriken oc. Det ska vara en fin servett i glaset eller på tallriken, sånt där kan göra mig vansinnigt stressad. Jag planerar och handlar och fixar och stressar. Jag kan njuta av tillfället sen, men när gästerna har gått så är det en befrielse att få diska undan, så att när jag vaknar nästa morgon så kan jag njuta av minnet av middagen och slippa behöva ta hand om disken.
Jag märker nu när jag börjar rannsaka mig själv med kost och träning,att jag är envis, när det väl gäller hittar jag ett fokus i mig själv som faktiskt skrämmer mig ibland. Det kan handla om att svinga ett 12 kgs klot 240 gånger, att jag vill slå alla andra som motionssimmar på samma bana som mig och jag pressar gärna mig själv hårdare för att ingen ska kunna komma ikapp.
På ett vis så tror jag att det är bra, att det här är en del av mig, för annars hade jag inte kommit så här långt.
i somras när jag fick nog av mig, min bitterhet och min fetma. Att resa mig ur soffan, slänga allt skräp i form av godis, chips och liknande hemma, till att börja äta det en dag i veckan. Så himla starkt gjort av mig. Jag har en tendens att glömma, förtränga?, allt bra som jag gör I livet. Jag har så lätt för att förminska mina prestationer och det vill jag gärna sluta med. Nu försöker jag träna på det jag vill istället, jag vill vara stolt över mig själv, jag älskar när min envishet kommer fram. När jag får göra saker jag är bra på, och ta cred för det. senast igår sa jag att jag är stolt över mig själv, och det är jag.
Det är mycket som har förändrats hos mig, både inre och yttre på bara ett års tid. Samtidigt som jag tror att många saker är precis som vanligt, det låg där under ytan och väntade på att få komma fram.
Trackback