Sarah

I övermorgon, fredagen den 12 juni, slutar mitt abonnemang hos Lofsangruppen. Då har jag varit en betalande kund i 11 månader och det har varit en fantastisk berg och dalbana. Så där såg jag ut när jag började. Jag vägde in på 108,x kg. Jag väger ut på ca 84-86 kg. Jag har gått ner ca 24 kg i vikt, många cm på både armar o mage bland annat. Men den största skillnaden är invändigt. Skillnaden i hur jag mår och hur jag hanterar saker och ting. Min dietistcoach Sophia har lärt mig fantastiskt mycket om mig och hur jag funkar. Tidigare tröståt jag för att dämpa mina känslor och för att slippa känna. Nu lever jag ut mina känslor, inte fullt ut jämt dock. Jag var ofta ledsen och tyckte att mitt liv var hopplöst och jag satt mest i soffan och såg dagarna passera. Nu har jag en annan hunger på livet, jag vill uppleva och se så mycket som möjligt, jag orkar hänga på allt som bjuds och allt jag skapar. I lördags var jag och min sambo ute i trädgården och skyfflade jord och bar stenar i 10 timmar. 10 timmar! Förra sommaren hade jag gett upp efter 1 timme. Och varit helt i slutet i kroppen flera dagar efter, nu hade jag lite träningsvärk i axlarna och det var bara skönt! Det finns så många fler fantastiska aspekter på min viktnedgång som jag kommer att ta upp i fler inlägg framöver! Men vi avslutar med en nyare bild va? En bild som min syster tog på mig när vi tränade tillsammans för någon vecka sen!

Jag har funderat över en sak i ungefär en månads tid. Det är hur andra människor hanterar och upplever min viktnedgång.

Till exempel; två dagar i rad har jag träffat två gamla kollegor. Båda påpekar hur mycket jag har gått ner i vikt och första frågan är hur har jag gjort?

Här undrar jag vad de förväntar sig för svar. Troligtvis; bantat. Att jag har gått på någon speciell diet, att jag har hakat på en trend, att jag bara har ätit bars och druckit Shakes eller något.

Jag skulle vilja säga att så gott som alla blir förvånade när jag säger att jag har gått ner i vikt genom att äta samma mat som jag alltid har gjort men i mindre portioner, med mer grönsaker och att hålla mig till lördagsgodis.

För den dieten har vi glömt bort bland LCHF, 5;2, ananasdieter och allt vad det heter. Det är inget jag köper. Du får jättegärna göra det om du mår bra av det men det är inget för mig.

När jag började träna för 2,5 eller om det är 3,5 år sen nu så sa jag till mig själv att jag ska vara snäll mot mig själv och det ska inte vara en diet, det ska vara en livsstil. Det kan man lugnt säga att det är så det är för mig.

Jag har fått redskapen för hur jag kan gå ner i vikt på ett snällt och hälsosamt vis så både kropp och själ hinner med.

Jag har varit på en platå ett tag, där vikten blev det viktigaste, där jag tappade bort målet och syftet lite grann men nu är jag tillbaka igen. Jag är motiverad för att uppnå mitt nästa viktplatta och vägde mig igår. 900 gram kvar. De sista två veckorna har jag varit striktare. Inget godis och inte ens enda liten kaka i veckan. Mindre frikostig med fria måltider men det gör inget, för jag äter god mat och är mätt ändå.

En annan kollega frågade om jag är hungrig jämt? Nej, nästan aldrig. Jag blir aldrig hungrig på samma sätt som innan. Jag äter mig inte ens mätt längre, utan jag äter min "lilla" matlåda och väntar och sen blir jag mätt. Jag hamnar aldrig, då menar jag aldrig, i matkoma längre. Inte ens om jag skulle få i mig en hel pizza.

Nu ska vi prata om det man inte ser. Det inre. Det är den störstaresan av de alla för mig. Ska vi köra det i punktform så det blir enkelt?

* jag mår så jäkla bra i mig själv.

*ångestfri. Jag gör mitt val och jag står för det

* jag står upp för mig själv och den jag är

* jag sätter upp gränser mot andra människor och låter de inte passera

T ex så kunde jag tidigare förhandla bort mig själv, att jag gick mot min vilja för att någon annan skulle få sin vilja igenom. Det händer inte idag.

Jag sover gott, äter gott och tränar för att det är kul, för att bli ännu starkare,för stark, det är jag redan, både inuti och utanpå och det är det viktigaste av allt.

Just nu känner jag mig överväldigad av tacksamhet vilket känns ironiskt med tanke på situationen. När jag för ca 1 månad sen strävade efter balans i mitt liv så anade jag inte att döden skulle komma och utmana min strävan efter balans. Den där balansen har hjälpt mig i att höja min lägsta nivå. När jag mår dåligt så mår kag inte lika dåligt längre, jag sjunker inte lika djupt ner innan jag kan ta mig upp igen. Den här balansen har gjort det enkelt. Vågen har hamnat långt ner på prioriteringslistan och det jag vill har flyttat upp. Vad får mig att må bra? Vad vill jag? Vad behöver jag? Frågor som jag ställer mig ganska ofta just nu. Sen följer jag oftast svaret jag får upp, det resulterar bland annat i det här blogginlägget, jag vill skriva av mig någonstans där allt jag vill få fram kommer ut på rätt sätt och i rätt ordning och förhoppningsvis inspirera någon till att ställa sig själv samma frågor och ge sig sig ut och besvara frågorna! Jag är så glad och tacksam för mig själv, min kropp, min inre styrka och min stolthet för mig själv. Att jag är stark, att min kropp klarar att lyfta tungt, springa hyfsat, orka vardagen och allt som kan tänkas komma upp. Att allt inte handlar om vågen längre utan om livet, vad jag vill och hur jag mår. Att jag t ex de senaste två veckorna har tränat 4 gånger per vecka, för någon månad sen var det en stor mental tröskel för mig att träna mer än halva veckan. Imorgon är det tisdag och då kör jag den här veckans andra pass. Livet är värdefullt, precis som du själv och människorna som är en del av ditt liv och påverkar dig. Ta hand om dig själv och de runt omkring dig kommer att må bättre.

Det har varit två sjukt omtumlande veckor i mitt liv. Jag har strävat efter balans och en jordad känsla. Jag vill känna att båda mina fötter är rotade och att jag står stadigt även när det blåser starka vindar. Man kan säga att det blev prövningar direkt. En vän födde sitt andra barn i v 34 som ensamstående. Båda mår tack och lov bra men de var inskrivna på neonatalavdelningen i en veckas tid och fick komma hem i tisdags förra veckan. Samma dag som lille Loke föddes så fick även vår fina underbara granne en hjärnblödning. Tack och lov inne på en lunchrestaurang och inte ensam körandes i lastbilen. Vi trodde att det värsta var över och att han skulle återhämta sig skapligt, tyvärr så tillstötte komplikationer i måndags kväll och han somnade in. Så himla ofattbart att man aldrig får se honom igen. Han har funnits här för oss under våra två stapplande första år som husägare och har hjälpt till med både råd, redskap och fysisk hjälp. En klippa. En klippa som lämnar två fina tjejer föräldralösa. Ibland känns livet så skört och ovärderligt. På ett sätt bli jag än mer tacksam. Jag har börjat ta tag i mitt liv, och förändra det till det positiva på alla tänkbara sätt. Både med min hälsa och mentalt med drömmar och positiva saker som gör mig mer glad och lycklig. Nu sörjer vi en fin vän och stöttar de som har det ännu svårare än oss just nu. Ta hand om varandra, älska lite mer, njut av livet och skjut inte upp allt till imorgon. Kram!

Den här veckan har jag tappat fotfästet lite. Jag gick vilse på vägen mot mina mål och jag visste inte hur jag skulle hitta tillbaka. Jag skrev till mina coacher om mina mål och får många kloka frågor tillbaka. Är målen fyllda med glädje, och hur kommer resan dit att se ut? Kommer jag att göra det som krävs eller kommer vägen bara o få mig o må sämre? I fredags var jag även iväg till kuratorn på hälsocentralen igen. Senast jag var dit var nog i april-maj förra året. En timme var avsatt för mig och vi var klara på 35 minuter. Jag älskar att jag har blivit så bra på att rida ut mina stormar, att hitta orsakerna som gör att jag mår dåligt och kunna ändra riktning så att jag mår bättre igen. Jag sa att det är svårt att sätta högre krav och mål på mig själv för jag får panik och tänker att jag ska misslyckas, det handlar om sättet jag ser på mig själv. Jag ser mig som en tjock och lat människa för det har jag tidigare i mina år fått berättat för mig att jag är. Sen blev det en självuppfyllande profetia. Jag har även sett mig som en periodare när det kommer till träning men de senaste åren har jag blivit bättre på att inte tappa träningen. Nu ska jag beskriva vem jag är; Jag är en stark tjej, inifrån och ut, en kvinna som står upp för mig själv och det jag tror på. Jag är en person som tränar 2-4 gånger per vecka och som vardagsmotionerar en del. Jag har identifierat mina starka och svaga sidor och jobbar på att förbättra dem. Det som skrämmer mig nu är att jag tillåter mig att drömma mer, drömmar som jag faktiskt kan uppfylla om jag vill och det är så jädra häftigt! Vem är du som läser denna blogg? Kram!

Gårdagen var intressant. Dagen startade 4.30 när klockan ringde för att jag skulle gymma innan jobbet. Jag körde ett cirkelpass och i mitten på andra varvet av tre hända det något i min rygg. Jag gick till jobbet i 30 minuter och beställde en vikarie för mig själv, ambitiöst va? Sen åkte jag hem och ringde vårdcentralen. De hade såklart ingen tid hos en sjukgymnast samma dag men en av deras andra hälsocentraler har drop-in dagligen så jag vart hänvisad dit. När jag kom dit klockan 15 så hade de stängt insläppet för att kön hade blivit för lång så sjukgymnasten skulle inte hinna med fler kunder innan 16.30. Då jag skulle möta en kompis på stan cirka 16.30 så var det ingen ide att åka hem så jag gick till ett café och satte mig där med en flaska mineralvatten och bestämde mig för att skriva ner lite mål för 2015 och utvärdera alla bra saker som har hänt på ett år. Här kommer exempel på vad jag vill uppnå under 2015, utan inbördes ordning; - Att väga nånting på 7* kg. Idag väger jag in mig på 88,5 kg och har därmed gått ner 20 kg sen måndag vecka 29 2014. - Må bättre under längre perioder 2014 var ett fantastiskt år men också otroligt jobbigt. Många förändringar, både fysiskt och psykiskt som har påverkat mig betydligt mer än jag tror. Jag vill må bättre oftare helt enkelt! - Fortsätta utmana mig själv och min kropp Jag klarar av så oändligt mycket mer än vad jag vågar hoppas och tro ibland. Det bevisar jag för mig själv väldigt ofta så jag ska fortsätta utmana mig själv med träningar, kosten och aktiviteter. - Våga sätta högre krav och mål på mig själv utan att bli stressas När jag sätter ett lite högre krav eller mål på/för mig själv så blir jag ofta stressad och vill helst misslyckas på än gång istället för senare. Det här är något som jag vill bli bättre på genom att successivt öka kraven eller höja målen. - Jag vill skriva tänkvärda och inspirerande blogginlägg som berör och inspirerar För mig är det väldigt viktigt att visa fler olika sidor. Att allt inte är bra jämt och inte heller dåligt. Utan att det ska vara en balans, precis som i livet. Många av inläggen som jag skriver har jag funderat och formulerat under en längre tid och det ligger många tankar bakom inläggen och jag vill att de ska komma fram på rätt sätt och kag har några uppslag till inlägg och ett utkast som ligger och mognar på sig. - Göra roligare helgfrukostar I vardagarna så förbereder jag min frukostbricka till dagen efter nästan innan jag ens hinner äta upp den aktuella dagens frukost. Men på helgerna finns det ofta mer tid och mindre stress när jag inte har en buss att passa. Observera gärna att roligare inte behöver betyda onyttigare, det kan vara att jag använder en servett istället för hushållspapper, skär upp lite färsk frukt, köper något roligare bröd eller testar ett nytt pålägg. - Påminna mig själv om mina framsteg och min utveckling. Den här bloggen är en stor del i det hela. Tillsammans med en liten gör bok där jag skriver ner tankar, funderingar och där jag även skrev en månad för månads utvärdering av 2014 som blev 14 sidor lång. Att titta på bilder, att påminna mig själv om att jag äter bättre, tränar annorlunda, att jag har en helt annan känsla i kropp och själ. Att komma ihåg att det inte alltid har känts så här. Det känns stort och viktigt att komma ihåg. - Ta tid till reflektion. En fortsättning på förra målet. Bloggen är en sak, att släppa telefonen/ipaden och faktiskt bara vara. Morgnarna på bussen är faktiskt rätt skön, jag slår på musik efter mitt humör och bara tittar ut genom fönstret och tänker. Eller ibland tittar jag bara ut genom fönstret. - Jag vill äta mer god mat och fika fantastiskt fikabröd Det här är en väldigt intressant punkt på min lista. För ett år sen hade god mat varit synonym med onyttig mat. Det är inte fallet i år. Utan jag vill äta sån där mat som jag minns, som är en upplevelse. Jag minns t ex när jag och min vän Andrea var ut och åt i Uppsala i höstas när vi åt middag på Jay Fu. Köttet smälte i munnen och till snacks före maten fick vi varsin majsmuffins och några bönor med sesamfrön på, mat som jag hade varit väldigt skeptisk till förra året men som var fantastiskt gott! Mer smakupplevelser alltså, och det gäller även fikabröd. Jag vill ha fantastiskt fika, inte okej fika. Ska jag äta det så ska det vara ljuvligt. På nyår gjorde jag en glutenfri kladdkaka som var väldigt god och när jag var på middag hos en vän i höstas så åt vi en gudomligt god chokladkaka med fudgetäcke. Sånt vill jag ha mer av! - Jag vill fortsätta åka mycket till Stockholm och bo på hotell Det hör även ihop med mat och fikamålet. Det finns måååånga fik och restauranger som jag vill testa i Stockholm, men det är ljuvligt att bara strosa runt och gå in i små affärer eller köpa en ny skön och passande bh på Gustaf Mellbin i Gamla Stan. Det är en god vana som jag också ska fortsätta med. Vad har du för mål och tankar för just ditt 2015?

Jag lär mig fortfarande att prata snällt med och om mig. Tidigare var jag snabb på att kritisera och klanka ner på mig själv men jag försöker att vara mer snäll. T ex min mage. Min underbara, mjuka och fantastiska mage! Den hanterar allt jag stoppar i den, ibland protesterar den och när den är tyst så vet jag att den är nöjd med vilken sorts mat som har stoppats i den i en bra mängd. Den är så mjuk och go trots att jag nästan aldrig smörjer in den. Den är fortfarande lite lite brun efter Rhodos-resan i oktober. Det är lätt o ta den för given, men jag vet att om jag är snäll mot den, både med mina ord, tankar och handlingar så mår vi bättre tillsammans!